När jag började släktforska var jag inte alltför intresserad av att forska om syskon och syskonbarn till mina anor i rakt nedstigande led. Jag tyckte det verkade väl tidskrävande. Särskilt som syskonen var så många.

Som hos min farfars mormor Anna Brita Johansdotter (f. 29 januari 1845). Hon hade 10 syskon. En imponerande andel av dem nådde vuxen ålder, gifte sig och fick själva barn. Väldigt många barn, visade det sig när jag började kartlägga deras liv.

För det visade sig efter ett tag att jag inte kunde låta bli att kartlägga alla dessa syskon och deras barn. Eftersom  jag noterade hur syskon uppträdde som faddrar till sina syskonbarn. Märkte att en del syskon följdes åt under livet rent geografiskt, bodde i närheten av varandra.

Som i fallet med systrarna Anna Brita, Johanna (f. 4 februari 1847) och Sofia Johansdotter (f. 20 april 1855). Samtliga födda i Bråttensby i Älvsborg län. Samtliga flyttade till Göteborg. Under mitten av 1870-talet gifte sig Anna Brita och Johanna med var sin bror från Björkenäs. Och när Anna Brita och hennes man hastigt dött år 1890 hamnade två av deras barn som fosterbarn hos yngsta systern Sofia Johansdotter. Först en son, sedan en dotter.

Hur relationerna mellan systrarna Anna Brita, Johanna och Sofia var vet jag inte. Jag vet inte om de umgicks mycket, vad de tyckte om varandra. Men deras liv följdes åt, åtminstone i kyrkoböckerna.